Ulf Bolander: 2014

tisdag 21 oktober 2014

Vandring i Sydfrankrike

Åter i Agde, Sydfrankrike vid Medelhavet för en veckas (18-25/10) vandring och besök i småbyar. Detta är fjärde gången vi besöker Agde. Från Beziers flygplats tar det ca 15 minuter med buss till Agde. Tidigare har vi har vi haft Agde som utgångspunkt för att bege oss upp i bergen och gå från A till B. Denna gång hyr vi bil och förflyttar oss för att göra dagsvandringar. Det kräver mer planering, men med hjälp av lokala turistbyråer har vi lyckats hitta bra turförslag.

När vi lämnade Sverige var det 4 grader och här nere är det drygt 20 grader, både i luften och i vattnet.

Första turen gick på Causse du Larzac, cirka 17 km vandring uppe på en platå, med utgångspunkt från byn Le Caylar (Chemin du Caylar) och vidare upp mot le Couvertoirade, en fin medeltidsby, som inte är nerlusad med fula souvenirer. En Causse är detsamma som som en platå. Här hade vi turen att träffa på en äkta fåraherde med sin bordercollie och en flock med ca 100 får och getter.

Nästa dag blev det en tur i Haut-Languedoc vid floden Orb. I byn Mons finns en liten turistbyrå där vi får precis den information om ledbeskrivningar som vi behöver. Vilket fynd! Cirka en mils vandring med utgångspunkt från byn Ceps på tre och en halv timma, vilket räcker när det är brant uppför och nedför. På vissa ställen stupet det rakt ned mot floden.

Valleraugue vid Mont Aigoual är den ort där Inger bodde för cirka 50 år sedan! Det blir ett kärt återseende och här stannar vi länge för att ta in atmosfären och mitt i alltihop kommer en fåraherde som driver en stor flock får genom gatorna och spärrar all trafik.

Bästa turen är den som går runt Mont le Caroux på 1.100 m. Det blåser nästan 20 m/s i vindbyarna och vinden kommer från norr. Startpunkten på denna tur utgår från den lilla byn Douch, som har sju fasta invånare. Alla är pensionärer. Här vid Mont le Caroux finns det mufflonfår, men vi fick inte syn på någon.

Tack vare bilen hinner vi med mycket på en vecka. Nu fick vi tid för flera turer i bergen och några dagar vid havet. Att ta sig runt med buss hade krävt mer tid och planering.

Agde

Marknaden i Agde. 6 ostron och ett glas vin för 5,50 €

Marknaden i Agde

Många fina snäckskal på plagen vid Agde

Plagen vid Agde

Här i närheten av A75 (motorvägen) startar vandringsleden Chemin du Caylar

Kyrkan i byn Le Cros

Fåraherden som vi mötte på leden mot la Couvertoirade

Byn la Couvertoirade, Causse du Larzac

Detta är en vanlig dekoration på dörrar runt Medelhavet

Byn la Couvertoirade, Causse du Larzac

Circuit l'Ayrolle

Byn Valleraugue Mont Aigoual i Parc National des Cévennes

Valleraugue

Gorges de la Jonte

Byn Douch med sina sju fasta invånare. Start för vandring runt Mont le Caroux i närheten av

Lamalou-les-Bains

Mont le Caroux

Det blåser nästan 20 m/s nordlig vind

Byn Douch

Vandring på en led vid Gruissan inte långt från Narbonne

På leden vid Gruissan

Leden vid Gruissan. I närheten saliner där man utvinner medelhavssalt

tisdag 7 oktober 2014

Segling i Stockholms skärgård

I nästan 30 år har jag och mina "stockholmspolare" (Lasse och Thomas) gjort den sedvanliga höstseglingen. Det har alltid varit tiden i slutet på september eller början på oktober. I år blev det 26-30 september. Och vi lyckades pricka in en helg med optimalt seglarväder med vindar från väst och nordväst soligt och varmt. En förtida brittsommar. Med tanke på att det skulle blåsa nordväst på tisdagen, hemfärdsdagen, valde vi att gå norrut från båtens hemmahamn på Bullandö.

När vi lade ut på lördag morgon så var det frisk vind, nästan kuling. Det räckte med två rev på storseglet och ingen fock. Ändå gjorde vi 8 knop. På Kanholmsfjärden blåser det "alltid". Vi styrde norrut och fortsatte Husaröleden, en gammal led som slingrar sig förbi Husarö, Finnhamn och vidare mot Yxlan och Blidö.

Furusund, nordväst om Yxlan har en fin gästhamn och själva Furusund har gamla anor med badpensionat och ett tillhåll för dåtidens kändisar: Strindberg, Zorn, Albert Engström och senare även Astrid Lindgren. På kvällen passerade finlandsfärjorna på löpande band. De ser ut som liggande höghus.

Färdmålet var Arholma. Med stadig västlig vind valde vi att lägga till i Österhamnen, en skyddad gästhamn med gamla timrade båthus och en välskött bastu. Den sköts av Skärgårdsstiftelsen via paret som har jordbruksfastigheten i närheten. Vi imponerades av kulturlandskapet med beteshagar och levande lantbruk.

Den som inte har båt kan ta sig till Arholma med turbåt från Simpnäs brygga på Björkö. Dit går det även buss. Arholma har en lanthandel och ett bra vandrarhem med egna cyklar om man vill ta sig fram på hela ön. Ön är utposten mot Ålands hav och här finns en gammal röd/vit båk högst upp på berget. Den uppfördes 1768 och är ett riktmärke för sjöfarande.

Hemfärden gick med nordvästlig vind. Båten som vi seglar är en 36 fots Sirena som vi hyr på Bullandö.